Fröken Kantojärvi

Ensam, Känslan som kommer krypande längst ryggraden. Känner mig så himla ensam, kan det ha att göra med höstvädret? Mörkt, deppigt. Sitter hemma och väntar på att någon ska komma hem. Är himla tråkigt här ensam. Är helt tomt bara jag finns här.

Vill att du ska vara här med mig. Tända ljusen, hålla om mig och mysa, sprida lite glädje över hösten utanför. Jag är glad tillsammans med dig men när du går utanför dörren blir allting tungt och jobbigt. Det är svårt att accptera att du helt enkelt inte känner likadant som jag.  Men jag är tacksom för det du ger mig, det är inte det, jag vill bara ha allt, precis som förr. Jag hoppas på det bästa, hoppas på oss igen. Om det inte blir så får jag blunda till de gamla studerna, de bra studerna vi haft tillsammans.

Alla hjärtans dag, bad med skum, fjällenresan, att få somna på ditt bröst, middagar, kryssning,  mysiga studer framför tv:n, Gran Canaria, Tunisien. Alla bra stunder ihop med dig. ingen av dem kommer jag att glömma. Vill tillbaka, tillbaka till ruta 1 när vi såg den vaggande handen och höll om varandra hela kvällen. När jag blundar och tänker på det blir jag helt varmt i kroppen, jag är tacksam för att jag fått uppleva dessa studer tillsammans med dig. När jag öppnar ögonen igen rinner tårarna nedför kinderna, vill återuppleva dom igen, tillsammans med dig! Är så himla rädd att förlora dig att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag älskar dig så att jag snart spricker. jag vill visa dig hur mycket jag känner för dig men det går inte, inte än ialla fall, kanske aldrig. När du känner att du vill fortsätta, om du vill det, ska jag visa att ingen kan älska dig som jag gör. Jag tänker på dig hela tiden, jag kan inte sluta tänka på dig, det går bara inte. Du är världens bästa människa, du är speciell, finns ingen som du. Du är min ögonsten, min stjärna, min livslust.

Niclas Gustafsson, jag är din föralltid!

Love/Din